#TBT – Ett norskt monument

norskt

Säsongen rullar på och innan vi vet ordet av är det dags för årets första riktiga klassiker. På lördag är det dags för Milano-Sanremo. Den längsta av de allra största och mest prestigefulla endagarstävlingarna på det internationella tävlingsprogrammet.

För att komma i rätt stämning vrider vi klockan tillbaka ett par år och njuter av avslutningen från 2014 års upplaga.

Milano-Sanremo är en rejäl prövning. Med sina drygt 290 km är det en tävling som testar cyklisternas uthållighet. Och även om en snabb blick på listan över tidigare segrare skvallrar om att det här är spurternas territorium så hindrar det inte de utpräglade attackcyklisterna att pröva lyckan i någon av backarna som dyker upp när klungan närmar sig målet i den italienska kuststaden.

2014 var inget undantag. Vädret var miserabelt, den tidiga utbrytningen höll på att bli inkörd och det var dags för favoriterna att börja röra på sig.

Klicka fram videon till 2:40. och häng med klungan de sista 25 kilometerna till mål. Först att röra på sig bland de stora kanonerna är Vincenzo Nibali. Och hade vi inte satt den rubrik vi gjorde på det här inlägget hade man nästan kunnat tro att italienaren höll undan.

Det gjorde han inte. Istället blev det, som så ofta de senaste åren, en spännande katt och råtta-lek mellan utbrytningen och klungan. Och som så ofta drog klungan det längsta strået. Och det allra längsta strået drog norrmannen Alexander Kristoff.

Se och njut!

Kommentera