När Emma Johansson valde att avsluta karriären 2016 var det många som trodde att det skulle dröja länge innan Sverige återigen hade en cyklist av yppersta världsklass. En cyklist som kan vara med där uppe bland favoriterna och slåss om de största och finaste segrarna. Men under 2018 har Sverige på nytt en cyklist som plockat både pallplatser och segrar. Emilia Fahlin har med en fantastisk säsong visat att hon är redo att ta över stafettpinnen efter Emma. Cykelwebbens Niclas Haslum har pratat med Sveriges nya världsstjärna.
Det började med framgångarna i Gracia Orlova i slutet av april. Tre etappsegrar och totalseger. Den fina starten på säsongen och segern i Tjeckien följdes upp med att Emilia tog silver på SM-tempot men framförallt guldet på SM-linjet, efter att hon och Lisa Nordén varit loss i stort sett hela dagen. Med en svensk mästartröja och laddade batterier fortsatte framgångarna komma på löpande band med idel pallplatser i både Tour of Norway och Lotto Belgium Tour. Säsongen kröntes med en fantastisk fjärdeplats på VMs linjelopp, detta på en bana som var en av de tuffaste någonsin.
Varför har 2018 blivit din överlägset bästa säsong hittills i karriären?
“2018 kan utan tvekan klassas som min bästa säsong! Sedan har jag ju haft andra fina perioder och höjdpunkter under andra säsonger, men detta året som helhet, och vad jag faktiskt uppnått i konkreta mål och resultat, över hela året, gör att det solklart är min bästa säsong. Anledningen till detta tror jag har varit en stabilitet och framförallt kontinuitet i träning och förberedelser, mycket tack vare att jag fått hålla mig mer frisk än övriga säsonger från alla bihåleproblem som jag dragits mycket med i alla år. Och det visar sig så tydligt, får man bara vara frisk och kan hålla i träning och fokusera mer på vad man ska göra för att utvecklas istället för starta om hela tiden så kommer man i en helt annan form när det väl ska tävlas. Så jag har lyckats få en mycket högre lägstanivå, som lett till att jag fått flera chanser att testa gränserna på mig själv som cyklist, vilket lett till många fina resultat jag inte vågat drömma om innan säsongen drog igång.”
Även om säsongen varit fantastisk kunde den ha slutat ännu bättre. I början på augusti, innan framgångarna i Norge och Belgien, kördes EMs linjelopp på en kuperad och knixig varvbana inne i Glasgow. Emilia satt med i den drygt 25 cyklister stora tätgruppen. Med tanke på den relativt lilla klungan och Emilias vassa spurt hade det kunnat sluta väldigt bra, men tyvärr blev så inte fallet. Ett mekaniskt problem precis när spurten skulle dras igång ödelade chanserna till medalj och Emilia rullade in på en 16:e plats.
Säsongen kunde slutat finare ändå, om en nu får säga så trots mängder av fina resultat. Om inte cykeln strulat, vad tror du att du skulle kunna gjort i spurten på EM?
“Exakt så känner jag också när jag reflekterar över året, det är fortfarande ett litet sting i mig när jag tänker på EM och att säsongen kunde ha krönts av något ännu bättre, trots alla häftiga resultat. Och jag grämer mig för att jag inte fick chansen att se hur långt det kunde gått på EM.. Mest då jag såg hur jag faktiskt kunde spurta ett par veckor senare i Norge, så tror jag att jag hade fina chanser att ha fått med mig en medalj från EM. Sen kan man aldrig veta om det räckt till en seger men jag känner att jag nog missade en möjlig EM medalj i och med det mekaniska strulet. Det kändes tufft då EM var ett stort mål för mig eftersom banan passade mig så bra. Men jag får helt enkelt försöka kämpa om en EM-medalj nästa år igen!”
Om EM i slutändan blev en besvikelse fick Emilia snabbt revansch i och med framgångarna i Norge och Belgien. I Norge blev det tre pallplatser och en andraplats i totalen bakom Marianne Vos. Detta följdes upp med tre nya pallplatser i Lotto Belgium Tour och en fjärdeplats i totalen. Men när säsongen summeras hamnar ändå allt detta i skymundan av en fantastisk insats på VM i Innsbruck där hon slutade fyra. Vad som gör det än mer imponerande är att tidigt in i loppet såg det inte ut som att det skulle bli någon topplacering. Lagkamraten Sara Penton hade positionerat Emilia fint in till dagens första backe, Gnadenwaldstigningen. En bit in i backen fick Emilia släppa tätgruppen men när det stannade av på toppen lyckade hon återansluta och gick då direkt på offensiven. Efter några försök kom hon senare loss och resten är historia. Emilia vann spurten mot kanadensiskan Canuel och polskan Jasinska och knep fjärdeplatsen, hennes bästa VM-resultat i karriären.
Fyra på VM. På en extremt kuperad bana som vi nog får säga inte var optimal för dig. Nu har det gått några veckor sedan VM, har du hunnit reflektera över ditt fina resultat?
“VM var verkligen en häftig dag och en häftig upplevelse. Det är nästan svårt att förstå när jag ser resultatlistan att mitt namn står där på fjärdeplatsen!! Det är otroligt häftigt att få sluta året med mitt bästa VM-resultat någonsin, och som du sa, på en bana jag absolut inte hade räknat med det skulle kunna hända på.”
Jag hade vart över i Innsbruck i juli och passat på att kolla in VM-banorna, så jag visste vad väntade. Jag åkte även några dagar tidigare till Innsbruck innan lagtempot för få lite extra tid att förbereda mig för tempot. I efterhand känns det så kul att när jag kände att jag kunde VM banan bättre än någonsin och visste att det skulle så otroligt mycket till för att en cyklist med mina egenskaper skulle få med sig någon bra från detta VM, att det då blev bättre än vad jag kunnat våga föreställa mig! Jag körde precis på den taktiken jag var tvungen, gjorde alla steg som jag hade tänkt mig, och det var en sådan dag det inte var jobbigt att ta i på max. Det var en grym stämning och jag kände att jag kunde pusha mig lite extra just den här dagen.
Så tar med mig en grym upplevelse som får bli bränsle för vinterträningen och för nästa år, men samtidigt försöker jag stanna upp och njuta av vad jag faktiskt åstadkom. Det tror jag också är väldigt viktigt.”
Att VM 2019 kommer att gå i Yorkshire har varit klart länge. När herrarnas Tour de France 2014 besökte Yorkshire var det böljande etapper med korta och branta backar, något vi förmodligen också kan vänta oss på nästa års VM-linjelopp. En klar och tydlig kontrast till årets långa stigningar i Innsbruck. Känslan är att en sådan bana skulle passa Emilia perfekt med tanke på de egenskaper som hon har som cyklist, så därför kan jag inte undgå att fråga om hon redan nu börjat fundera kring 2019 och VM.
Med risk för att att verkligen gå händelserna i förväg här men 2019 går VM i Yorkshire på en förmodad böljande bana som borde passa dig. Har du börjat fundera något kring Yorkshire och hur mycket fokus får ett VM när du planerar en säsong?
“Jag har inte inte helt börjat planera 2019 än då säsongen nästan precis är slutförd… Men, har ju som sagt vetat om ett tag att VM nästa år går i Yorkshire och banorna kom ut här nu under VM veckan. Jag har väl alltid känt ett sug mot Yorkshire och tänker att ett sådant VM antagligen är lite mer min typ av bana till skillnad mot vad året bjöd på! Återstår fortfarande att se hur pass tuff banan blir men tror nog att det kommer ligga en hel del fokus på VM under nästa år.”
Under sommaren kom beskedet att laget Emilia körde för i år, brittiska Wiggle-High5 inte skulle fortsätta efter 2018. Detta innebar att alla cyklister i laget behövde se sig om efter nya arbetsgivare. I Emilias fall var det nog inte så många som var oroliga att hon inte skulle hitta ett nytt lag med tanke på alla fina resultat under säsongen. Det spekulerades länge i vilket lag det skulle bli och det var nog många, inklusive undertecknad som höjde lite på ögonbrynen när franska FDJ – Nouvelle Aquitaine – Futuroscope twittrade ut att de värvat den svenska mästarinnan.
Jag kan tänka mig att du hade flera alternativ inför 2019 och att det blev FDJ kom som en överraskning. Vad hade du för kriterier och vilka saker var viktiga när du övervägde dina olika alternativ?
“Jag var rätt sugen på att börja leta ny miljö, men i och med att Wiggle-High5 lägger ner blev det ju inga tveksamheten alls på den fronten.
Jag hade kikat runt lite och hade några intressanta konversationer, men valet föll tillslut på FDJ, som var riktigt positiva i tron på min kapacitet som cyklist. De visade också att de vill satsa på mig nästa år i en liten form av kaptensroll på den typen av tävlingar jag i år visat att jag kan vara med och fightas i. Det kändes personligen väldigt viktigt då det är vad jag kände att jag behöver; En ny utmaning för mig själv, att ta nästa steg att ta i min karriär. Jag har hållit på ett tag och det är dags att få testa vingarna och försöka hitta till en ny nivå och ge mig själv chansen få tävla mer frekvent om resultat, få lite mer rutin och vana och att vara med mot slutet i vissa tävlingar!
Sen har laget även funnits i många år och har en stabil organisation, med mycket satsning mot damerna. De har vettigt material och även kört ett väldigt fint tävlingsprogram i år vilket också är en viktig bit att titta på. Så helhetsintrycket där vägde över tillsammans med tron på att jag i en kaptensroll kan vara med och försöka leta någon seger nästa år.”
I år började du tävla i på april. Har du redan nu pratat något med ledningen i FDJ om tävlingsprogram inför 2019?
“Tävlingsprogrammet håller på att fastställas från lagets del med vilka tävlingar vi ska åka på. Sedan blir det att jobba fram ett individuellt program, men jag har väl mina tankar och idéer om ungefär hur jag vill och vad som passar mig. Jag börjar få den rutinen och kollen på tävlingar, att hitta den balansen mellan resor, träning och vettiga tävlingar och även kunna lägga in de man även tror man kan köra bra på. Laget har stor tro på mig och att vi kan få till några bra resultat under året!”
Emilia visade flera gånger under säsongen att hon har en bra finish och är väldigt spurtsnabb, framförallt i mindre grupper. Dels på VM men även under många andra tävlingar denna säsong har hon visat att hon klarar att gå med i kuperad terräng när många av de renodlade spurtarna får problem, vilket gör henne till ett farligt hot på många tävlingar.
Med tanke på dina egenskaper som cyklist, att du är spurtsnabb men även klarar att gå med när det är kuperat. så borde vårklassikerna passa dig väldigt bra? Har du börjat fundera på vilka tävlingar du vill försöka göra resultat på under 2019?
“Jag gillar definitivt att tävla i Belgien, så jag gillar absolut den typen av tävling som klassikerna är. De är några av dom absolut tuffaste men även roligaste tävlingar man kan köra! Tyvärr har jag alltid slitit lite på våren med allergier vilket gjort det lite svårare att hålla sig frisk och få kroppen att svara helt på den träningen. Detta har gjort att jag har det lite tuffare under denna perioden på året, medan jag framåt maj juni brukar börja funka bättre. Sen kommer andra halvan av året då jag brukar känna mig som bäst. Men, jag är ändå sugen på att se om jag kan lyckas få till någon peak mot någon av de senare tävlingarna på våren för att kunna se om jag kan utmana även där
Annars ligger stort fokus på de lite semihårda endagarstävlingarna och etapploppen som passar mig allra bäst. Snart börjar det bli dags att välja ut huvudmålen för nästa år. Mästerskap är för mig alltid viktiga och mina stora mål, sen vill jag plocka ut några fler race jag vill fokusera på. Men jag vill också rent generellt skapa mig en större rutin att tävla under året för fina resultat!”
Efter VM tar de flesta proffscyklister ett längre uppehåll för att återhämta sig efter en tuff säsong både fysiskt men också mentalt. Under säsongen blir det mycket resande och många ser fram emot perioden efter tävlingssäsongen när de får komma hem och tänka på annat än bara cykel. När proffsen drar igång träningen igen beror lite på när de första tävlingarna är, men någon gång under november brukar de flesta återuppta träningen igen för att bygga en grund att stå på inför kommande säsong.
När kommer du dra igång vinterträningen och brukar du bo i Sverige under vintern?
“Jag håller mig väl inte jättemycket i Sverige under vintern om jag ska vara ärlig, haha. Jag är hemma och hälsar på lite i Örebro nu när säsongen avslutats. Det blev lite senare än vanligt då jag tävlade sista racet två veckor efter VM. Nu väntar lite semester och det blir väl drygt tre veckor utan cykelträning, men det brukar bli att jag smyger igång med lite allmän rörelse innan jag hoppar på schemat igen från mitten av november. Det brukar vara runt fyra veckor fritt från träningsschema. När träningen väl drar igång blir det mesta av träningen gjord nere i Spanien där jag hyr en lägenhet i Girona.”
Innan Emilia lämnade Sverige för varmare breddgrader och välförtjänt semester blev det en snabbvisit på Gotland där Svenska cykelförbundet höll landslagsläger. Väl där tilldelades hon priset för “Årets kvinnliga Postcyklist”, ett pris från PostNord där vinnaren utses efter röstning på förbundets hemsida. Emilia är en välförtjänt vinnare av priset och det är också ytterligare ett kvitto på vilken fin säsong hon haft i år.
Nu väntar en välbehövlig vila innan planeringen och träningen inför 2019 års säsong drar igång. Och vi är många som är spända på vad nästa år har att erbjuda. Lyckas Emilia hitta samma nivå som i år, med ett lag som backar upp henne. Ja, då är hon en av de bästa cyklisterna i klungan.
Cykelwebben tackar Emilia Fahlin för att hon tog sig tid för en intervju och passar samtidigt på att skicka med ett stort lycka till inför nästa års säsong!
Niclas Haslum
Följ Niclas på Twitter: @cyclingnico
Följ Cykelwebben på Facebook.
Följ Cykelwebben på Instagram.
Följ Cykelwebben på Twitter.
Den ena halvan av Cykelwebbenpodden. En löpande och cyklande småbarnspappa som älskar indisk mat & falafel
Pingback: Cykelwebbenpodden avsnitt 27 – Crosstips från crosscoachen, lyssnarfrågor och massa annat | Cykelwebben