Vinterträning för svenska elitcyklister är en traditionstyngd och oftast alltigenom rätt tråkig aktivitet. Det ska köras hårda intervaller på testcykel i en svettig källare och det ska köras långa distanspass på tunga cyklar i snömodd. Så har man alltid gjort.
Men det finns glädjande nog de som vågar testa alternativa upplägg. Och av resultaten att döma är det ett framgångskoncept.
Vi har fått en rapport från Marcus Svensson och Patrik Morén, två herrar som sopade hem varsin landsvägscup förra året men som hellre ger sig ut på äventyr än att stirra in i en betongvägg under vinterhalvåret.
Patrik, Marcus och kompisen Conny Svensson drog helt sonika till Kalifornien på semester och stenhård cykelträning. Här bjuder Marcus på en rapport från solskensstaten!
Jag och Patrik har tidigare varit ute på häftiga cykeläventyr, där jag bland annat cyklat solo från Göteborg till Singapore på en tung touringcykel. Annars är det racer med minimal packning som är melodin. Vi har kört med det konceptet i såväl Europa som Sydamerika och Mellanöstern och även om det är svårt att jämföra resor med varandra så är vi överens om att resan till den amerikanska västkusten helt klart är i paritet med tidigare resor om inte snäppet bättre. Kanske kan det vara den tredje kuggens förtjänst. Conny är inte alls lika fokuserad på träningen men förhöjer helheten med sin härliga och personlighet. Fokuset på träningen är dock stort för mig och Patrik men båda är medvetna om att stirra sig blinda på kilometer, watt och timmar kanske inte är den bästa melodin för oss. Vi lägger medvetet minst lika stort fokus på glädje, upplevelse och äventyr vilket möjliggör att en småtjock seniorcyklist från norra Halmstad kan fungera väl i sällskapet.
En av hemligheterna till denna hittills så lyckade resa är konstigt nog avsaknaden av planering och en låg budget. Jag flög över till Los Angeles 2 veckor tidigare än Patrik o Conny och konstaterade snabbt att staden inte alls lämpade sig för cykling. Lösa kontakter förde mig istället ner till Encinitas, en lugn och skön surfstad några mil norr om San Diego. Sökandet efter det perfekta boendet startade med omedelbar verkan och efter att jag visat mig stark på första gemensamma träningen var det enkelt att få kontakter och förslag på boende. Valet landade på Patty som är van att öppna upp sitt varma boende. Hennes son är professionell surfare och har genom uppväxten ofta haft över kompisar från hela världen. Med boendet fixat drog jag åter till Los Angeles för att möta upp Patrik och Conny.
Nu började resan och äventyren på riktigt. I Los Angeles stannade vi i tre dagar och tog på cykel del av stadens alla godbitar och spännande puls; Cigarrbilder vid Hollywoodskylten, försök till imponerande muskelbilder på Venice Beach, Lamborghini-pace genom Malibu, dödsattacker upp till Griffith Observatory, kvällscruising på Sunset Blvd är bara några av sakerna som vi upplevde. Den minimala budgeten som vi alla tre var överens om redan innan resan har något motsägelsefullt gjort att vi fått uppleva en helt underbar matkultur eftersom vi ständigt försökt söka oss bort från dom etablerade och välkända matkedjorna.
Vi alla tre är sedan tidigare bekanta med att resa med lätt packning och så även på denna resa. Det blev lite uppståndelse när vi förstärkte vår packning med heliumballonger och rullade genom Los Angeles på vår väg tillbaka till Encinitas. Anledningen var att vi senare samma dag skulle på födelsedagskalas. Festen var väldigt uppskattad men vi fick betala dagen efter.
Redan 08:00 var det nämligen dags för veckans höjdpunkt; Den ökända Swami’s groupride. Jag och Patrik som körde i snabba gruppen kom dock igång efter en knackig inledning och visade vad en Svensk Viking är gjord av, BigBig power.
Trots den låga budgeten som vi försökt hålla har vi unnat oss ett par besök på den häftiga restaurangen QBR som ligger i centrala Encinitas längs historiska highway 101. Den italien- och cykelinspirerade restaurangen ägs och drivs av före detta proffsycyklisten Fransesco Masciarelli. Fransesco körde bland annat tillsammans med Fredrik Kessiakoff i Astana och har flera fina resultat i bagaget. En riktigt trevlig kille den där Fransesco vilket han visade prov på häromdagen då han gav oss varsitt ställ av sina egendesignade cykelkläder.
Cyklingen och klimatet i Kalifornien är verkligen ett paradis för vinterbleka svenska cyklister. Det enda som klagats på är den kuperade terrängen och då enbart från Conny’s sida. Jag och Patrik älskar backarna. Trafiken i södra Kalifornien upplever vi som väldigt bra och när vi är inne på saker som är bra gällande cyklingen så måste dom väl tilltagna cykelfilerna nämnas. Naturen är fantastisk och trots det torra och solsäkra klimatet är det väldigt grönt och fint. Vi är ute på cykeln näst intill varje dag och även om distansen och intensiteten på passen varierar så är glädjen konstant på topp. Vi försöker hitta en bra kombination av långa hårda dagar med lugna pass längs kusten med tid över till äventyr och njutning.
Ingen av oss känner någon större stress med träningen och har en väldigt impulsiv inställning vilket gör att vi ständigt stöter på nya äventyr. Vi har tex klätt ut den berömda statyn Kook i Cardiff, besökt det vackraste och största zoo någon av oss upplevt, köpt den största pizza vi någonsin sett och badat vid den berömda vågen Swami för att bara nämna några. Vardagen består av en massa cykling, sol, bad och äventyr.
Till kvällarna turas vi om att laga festmåltider och mysa i största allmänhet. I motsats till vad man skulle kunna tro är det väldigt lätt att hitta hälsosam mat här i USA, iaf i södra Kalifornia där det är stort fokus på hälsosamt leverne. Det blir ofta långa samtal med Patty på kvällarna om surf och USA i största allmänhet. Ett hett samtalsämne är också alla udda hundar som ständigt cirkulerar runt i vår närhet. Patty har två bulldogs varav en lider av en dvärgsjukdom och den andra av kraftig övervikt. Kimmy, en kompis till Pattys son som också är inneboende, har också två hundar varav en är blind på ena ögat och saknar det andra. En annan oväntad sak är att Conny och jag varje natt vaknar för att glädjas eller bedrövas över den svenska börsen.
Vi avslutar med att konstatera att vi upptäckt ett nytt cykelparadis och hoppas att vi ses på tävlingsbanorna i sommar!
Soliga hälsningar!
Marcus Svensson: Teamargon18scandinavia
Conny Svensson: Tjock och fet
Patrik Morén: Södertälje CK
Daniel har tränat och tävlat på cykel sedan det tidiga 00-talet. Och han har varit besatt av det mesta som har med cyklar och cykelsport lika länge.